Skolträdgårdarna, en gång en viktig del av undervisningen. Förutom fruktträdgård och botanisk del fanns barnens trädgårdsland. Här hade de varsin lott som skulle skötas och så småningom skördas. Och skörden fick barnen ta med hem, på så vis bidrog de till hushållet. De lärde sig odla och skötseln av odlingslotten ansågs danande. När min farmor slutade skolan i sexan för att gå ut i arbetslivet fick hon med sig ett litet äppelträd som hon själv ympat och dragit upp. Var hon så småningom planterade det vet jag inte. Men jag tror det var ett Åkerö. Kanske står det kvar någonstans ännu… fotona är från 1910-talets Stockholm, skolträdgårdarna fanns över hela landet, de sista försvann på 1970-talet. Då fanns de kanske mest för de barn som var kvar i stan över sommaren. När min farbror Anders läste till lärare i slutet av 1940-talet/början av 1950-talet i gick trädgård i utbildningen.
Odlingslotter del av undervisningen
Pedagogiska trädgårdar (för främst allmogen) börjar dyka upp kring sekelskiftet 1800 i Sverige. Skolträdgårdarna slår igenom på 1860-talet när svenska pomologins fader Olof Eneroth skriver om skolträdgård, gör designförslag och anlägger skolträdgårdar.
Nedan finns exempel på skolträdgårdar, den första Olof Eneroths från 1860-tal, den andra är från 1870-talet, ritad av länsträdgårdsmästsren i Malmöhus Bengt Kjellson, som senare undervisade på Alnarp. På Eneroths skiss ser man barnens egna land. 120 cm breda. Och varje land, eller odlingslott har ett litet fruktträd. Tanken var oxå att de äldre barnen skulle hjälpa till och lära de yngre odla. Även lärarna hade en egen köksträdgård vid skolan. Det var viktigt att barnens odlingar och lärarens inte låg på samma plats, annars kunde det hända att barnen oxå blev tvungna att rensa lärarlandet. Och det var inte meningen.
