Munkparakiter

Munkparakiter… eller Cotorras, (Cotorras Argentinas) som de heter på spanska, jag håller på att försöka fota de illbattingarna, men de far runt hela tiden… och gömmersieg bakom grenar och blad… svåra att fånga på foto alltså (jag fortsätter, så småningom lär jag få till ngn snygg bild. Än så länge har jag detta munkparakitpar som sitter och myser i sitt bo högt högt uppe i en dadelpalm vid strandpromenaden i Santiago del la Ribera. 

De kan vara svåra att få syn på, eftersom de har sina bon så högt upp i träden, gärna palmer eller tallar. Men de hörs en hel del… 

Cotorra argentina
Munkparakiter i sitt bo högt uppe i en dadelpalm.

Munkparakiterna (Myiopsitta monachus) är inte inhemska, utan de har etablerat sig på den iberiska halvön under senare år. De finns på andra håll i Europa också, jag har sett dem så långt norrut som i Amsterdam. Ursprungligen kommer Munkparakiten från centrala Sydamerika. Till Europa kom de som burfåglar, dagens vilda kolonier härrör från förrymda eller utsläppta burfåglar. En vuxen fågel kan bli 30 centimeter långa, ha en vingbredd på 48 centimeter och väga 140 gram. De kan bli upp till 30 år gamla. 

Munkparakiterna lever i kolonier och de är väldigt anpassningsbara både till olika ekosystem klimat och mat. Bona bygger de av kvistar så högt upp i trädkronorna de kan. Bona är kollektiva, det vill säga det kan vara fler häckande par i samma bo och de kan bli ganska stora. Varje par lägger mellan fem till åtta ägg, som de ruvar i cirka 26 dagar. Munkparakitens bo är välisolerat och varmt, vilket gör att äggen klarar sig bra även där det är kallare än i fåglarnas ursprungsmiljö. Bona är tätt, tjockt byggda och det värms det upp av alla fåglar som ruvar där. 

Deras kost består av säd, majs, ris, fröer, frukt, bär insekter och larver. Och inte bara det, de äter också andra fåglar ägg och fågelungar, till exempel koltrasten (mirló på spanska).

Eftersom munkparakiten är så anpassningsbar så konkurrerar den ut andra arter, som till exempel sparvar, skor och koltrastar. Den finns med i listan över invasiva arter i Spanien (Catálogo Español de Especies Exóticas Invasoras) och den får inte säljas kommersiellt. Antalet munkparakiter ökar markant, i Madrid har den biologiska fakulteten vid Universidad Complutense de Madrid räknat antalet; 2013 var munkparaktierna 1768 stycken, 2019 hade antalet vuxit till 12 000 stycken. Flest munkparakiter finns i Madrid, följt av Barcelona och Sevilla. 

Även i Sydamerika räknas de i dag som invasiva, och stora flockar munkparakiter äter upp och förstör skörden av bland annat vete, majs och ris. EL PAÌS (191019) berättar att mellan 1986-2015 fångades 190 000 exemplar av munkparakit in i Uruguay och Argentina. Fåglar som sedan såldes som burfåglar i Europa. Det är intelligenta fåglar som kan lära sig att öppna luckor i fågelburar.. så många rymde. Munkparakiter kan också lära sig att härma andra ljud. 

Det finne ytterligare en förvildad parakit, som heter Cotorra de Kramer, som dock inte är lika vanlig, men de har etablerat sig i naturreservatet Donaña i Andalusien. 

Cotorra argenina