Fastän kvällen kommer krypande är lotten varm, Mia Blanche dukar fram fika medan sonen Sixten vattnar grönsakerna. Solen dröjer sig kvar länge än på lotten – som är en perfekt plats att tillbringa kvällarna efter jobbet på.
Keramikern Mia Blanche både bor och arbetar i närheten av koloniträdgårdsområdet. Under många år har hon promenerat förbi och drömt om en lott här. En av det första hon gjorde i våras när hon fick sin odlingslott var att skapa ett utomhusrum för härliga sommardagar. Med målat trägolv och bänkar som samtidigt är förvaringslådor har hon skapat rummet, som har himlen som tak och där en av väggarna utgörs av en välmående klematis ”Summer snow” och en annan av ett falurött plank.
Mias odlingslott ligger på Barnängens koloniområde och är antagligen en av de smalaste lotterna som finns. 23 år i intressekön tog det innan hon erbjöds en lott. Hon ställde sig i kön när hon först flyttade till Stockholm, odla har hon alltid velat göra och gjort.
– I mång år hade jag en perennrabatt utanför huset där jag bor, inte långt här ifrån, berättar hon, jag hade ett brukaravtal med stadsdelen och det funkade fint, enda tills en av stadens underentreprenörer rensade bort hela rabatten.
På odlingslotten trängs ätbart, tomater, zucchini, mangold, kål… det mesta odlas upphöjt i pallkragar och mycket av det odlade gör Mia smoothies och grönsaksdrycker av.
Det är inte bara Mia som odlar här, även vänner och släkt odlar. Har man väntat så länge på att få en plats att odla på mitt i stan, är det självklar att dela med sig.
– Det hade varit roligt att ha haft lotten tidigare, redan när de äldsta barnen var små, säger Mia.
Nu är de äldsta vuxna, men den yngste, Sixten, följer gärna med, särskilt om de ska vattna.
Till fikaplatsen, utomhusrummet, har Mia gjort två bord med kakelmosaik i stengods.
– Stengodset tål den svenska vinterkylan, säger Mia, mönstren kommer bland annat från gamla spetsar.
