En torsdagskväll vid tiotiden följer jag med gerillaodlaren Richard Reynolds på en odlings- och ogräsrensingsräd nära tunnelbanestationen Elephant and Castle i södra London. Området är byggt i gigantiska proportioner, det blåser mellan huskropparna och fastän en salig blandning av folk bor här, så är det inte gästvänligt, utan bortglömt och sterilt. När Richard flyttade hit från Devon bestämde han sig för att börja odla i sina kvarter, han ville göra omgivningen vackrare och mänskligare. I början gjorde han sina odlingsräder nattetid, men när han märkte att folk inte blev arga på honom, utan mer var nyfikna och blev glada så började han plantera och rensa sina rabatter på kvällarna, efter jobbet. Han berättade om sin guerilla gardening på nätet och dokumenterade sina räder, snart fick han anhängare i andra städer. Detta var för åtta år sedan och sedan dess har gerillaodlandet spridit sig över världen. Han understryker att han inte var först med den här typen av odling, den har funnits tidigare både i New York och i Toronto.
Stadens gerillaodlande har olika syften med sitt odlande. För en del, som Richard Reynolds, så handlar det om att uttrycka sig artistsikt och för glädjen att få se det han sått gro och växa och göra staden vackrare. Ett annat syfte med gerillaodlandet är att visa vilka odlingsmöjligheter det finns i staden. I dag är också Londons stad med på gerillaodlingsprojekt som ”Pimp your pavement”. Snart kanske man inte höjer på ögonbrynen om man skulle se en granne så rädisor mellan berberisbuskarna på gården. Pionjären Richard Reynolds är nöjd med utvecklingen. Han vill att stadsodling ska bli en del av vardagslivet i staden. Du kan följa hans gerillaodlande på sajten guerillagardening.org
Reportaget gjordes 2011 och finns med i boken Gatsmart odling.
