Det är januari i London, det är en mild dag, inte särskilt rått och i Hackney i den norra delen av staden kvittrar fåglarna i kapp med biltrafiken. I odlingstunneln på gården bakom Farm:shop växer kryddörter och sallad, bredvid pickar kaféets hönor efter mat. Andrew Rasberry och Patricio Ortiz de Rozas förbereder lunchen i det lilla köket bakom disken. Det som serveras här kommer antingen direkt från Farm:shop, eller från någon producent strax intill. Kaffet rosts
Stället har funnits sedan 2011 och drivs med hjälp av anställda och volontärer. När Londons borgmästare Boris Johnson satsade på grönt via nätverket Capital Growth och ville skapa 2012 odlingsställen i staden inför OS 2012 var Farm:shop med och blev odlingsplats 599 av 2012. I dag finns 2204 odlingsställen anmälda hos Capital Growth, och intresset för stadsodling fortsätter växa. I nätverket finns både enskilda odlingar av frukt och grönt, som koloniområden, skolträdgårdar och företag där anställda startat köksträdgårdar.
På Farm:shop, satsar de på att odla så mycket som möjlig på den lilla ytan. Förutom odlingstunneln, där det odlas traditionellt i jord och med gödsel från hönsen, är väggarna inomhus klädda med växter. Bladgrönsaker och kryddörter odlas i substrat av lecakulor eller smågrus och där näringen kommer via vattnet. Det senare, den typ av hydropondisk odling som Farm:shop använder heter på engelska aquaponics. Det är ett eget ekosystem dör växter och fiskar odlas tillsammans, ett slutet system där 7 000 liter vatten pumpas runt. Näringen till växterna kommer från fiskarna som lever i stora bassänger på 300 kubikmeter.
– Vi använder fisksorter som även i naturen lever många på litet utrymme, just de här är en abborfisk som lever i Nilen, förklarar Patricio Ortiz de Rozas när han visar runt i lokalerna.
I andra bassänger syns mindre abborfiskar från Mocambique så väl som silverkarp vanliga guldfiskar.
– Det händer att vi serverar fisk härifrån, bland annat en god ceviche, säger Patricio, någon gång säljer vi också fisk. Men deras egentliga funktion hos oss är att ge näring åt odlingarna.
De odlar hydropondiskt enligt två olika metoder. I det ena systemet hänger krukor fyllda med substrat som vattnet silar sig igenom. I det andra systemet odlas plantorna i frigolitblock där håll skurits ut och fyllts med lecakulor. Lecakulornas syfte är att stadga upp växten medan växternas rötter söker sig ner i vattenbassängen under frigolitblocket. I bägge systemen pumpas vattnet runt med hjälp av vattenpumpar som också använda i akvarier.
Under trappen finns ett utrymme för svampodling, på gården kacklar hönorna. Äggen används i matlagningen. Hönsgödseln göder grödorna inne i odlingstunneln, som är stor som ett växthus. Såhär års växer här mest en och annan bladgrönsak. Under sommarhalvåret odlas det mesta. Bakom odlingstunneln, slutligen, finns ännu en hydropondisk odling som bara används sommartid.
Övervåningens kryddodling badar i artificiellt ljus, väggen är översållad av fiffigt v-formade fack fyllda med jord. Inne i ett rum är förkultiveringen i full gång. Hela huset är ett fullt fungerande stadsjordbruk i miniformat.
Nere i kaféet, som också är butik har lunchgästerna börjat strömma till. Många av dem verkar vara stamgäster. En ung kille kommer också in för att köpa och ta med sig en smörgås. En kvinna från Italien hör sig för om den hydropondiska odlingen. Hon prövar själv, säger hon, men tycker att det är svårt att få växterna att överleva. Patricio ger goda råd och undrar om hur mycket näring hon ger sina plantor.
Förutom att servera mat, säljs också överskottet från odlingarna här, liksom ägg och någon gång ibland fisk. I hyllorna trängs lokalt tillverkade chips, kaffe från ett rosteri några kvarter bort med fröbomber och fröpåsar.
I hallen vägen ut hänger en stor svart tavla med alla arbetsuppgifter uppskrivna. Städa hos hönsen och fiskarna, se över odlingssystemen, vattna de traditionella odlingarna, skörda och mata djuren. Det går åt en hel del arbete och volontärerna är nödvändiga för att verksamheten ska hålla igång.
Reportaget gjordes i februari 2014 och är publicerat i tidningen Koloniträdgården.
