Långt där ute vid fågeldeltat står två hus, mitt ute i vattnet. Det ser märkligt ut, spännande. Vad är det för hus? Fantasin drar genast iväg… och husens historia är spännande. De har stått där länge, mycket länge. Det längst bort byggdes redan på 1500-talet. Det andra huset är även det mycket gammalt. Det är fiskelägen och ligger vid fiskelabyrinter, byggda av bambustörar (cañas) och nät. Husen ligger strategiskt placerade i deltat, den smala grunda öppningen mallen saltvattenlagunen och Medelhavet. När Medelhavets fiskar som havsaborre (lubina), guldbrax, (dorada) som oftast går under namnet Sea Bass numer och multe (mujol) simmade in till Mar Menor för att leka två gånger om året, på våren och på sommaren, förirrade sig några av dem in i labyrinterna, utan att hitta ut igen och där fiskemännen enkelt kunde plocka upp delar av sin fångst när de vill sälja den. Labyrinterna är också så sinnrikt konstruerade att det bara är de stora fiskarna som blir fast medans mindre kan slinka ut.
Fiskemetoden är mycket gammal och det var araberna som anlade las encañizadas, fiskelabyrinterna, här på 1400-talet. Fortfarande i dag är labyrinterna vid det ena huset, la Encañizada de la Torre, i bruk.
För att fiskemetoden ska fungera krävs ett vattendjup på mellan 40-100 centimeter. Inte mer, inte mindre.
Det är sällan vattnet i lagunen är så lågt att det går att gå bort till la Encañizada de la Torre, men häromdagen kom jag nästan ända fram. Jag kunde ana störarna som labyrinten är byggd av.
Det andra huset, la Encañizada del Ventorrillo, är inte i bruk. I själva verket är la Encañizada de la Torre är den enda platsen i Medelhavet där denna urgamla fiskemetod fortfarande används.
Själva deltat är också ganska igenslammat, på en del ställen är det inte mer än 20 centimeter djupt. Ofta finns flockar av flamingo där, liksom en hel del gråhägrar, silkeshägrar och andra sjöfåglar.
Deltat heter las Encañizadas och mäter 200 hektar, det är rätt stort alltså och det är ett naturskyddsområde med känslig ekologi, området heter Parque Regional Salinas y Arenales de San Pedro del Pinatar (ofta kort och gott kallat las Salinas). Nyligen inledde Murcias region ett restaureringsarbete i området. Man muddrar och det övergivna la Encañizada del Ventorrillo ska tas i bruk. Huset ska renoveras och nya encañizadas. Man vill bevara regionens unika fiskemetoder och synliggöra en del av platsens historia. En arkeologisk undersökning kommer också att genomföras.
Men det är inte alla som är odelat positiva, regionens miljöorganisationer är oroliga för att restaurationen inte kommer att gå varsamt till och att ekosystemet rubbas.
Fiskegillet, la Cofardia de Pescadores de San Pedro del Pinatar i kommunen där las Encañizadas ligger, utrycker också sin oro.
Även forskare, som Emilio Cortes på akvariet vid Murcias universitet är orolig, inte för restaurationen som sådan, utan för att muddringen av botten gör att ännu mer vatten från Medelhavet kommer in i saltvattenlagunen. Om las Encañizadas vore den enda öppningen vore det inte något problem, menar han, men nu finns det fler. Las Encañizadas är den enda naturliga öppningen, men på 1970-talet byggdes en djup och bred kanal, Estacio, för fritidsbåtar. Redan tidigare fanns även en grävd kanal i La Manga, Marchamalo, men denna är inte så djup.
Mar Menor har en högre salthalt än Medelhavet. I och med att Estacio öppnade vällde vatten med lägre salthalt in i lagunen, något som ändrade faunan. Fiskar och skaldjur som tidigare inte trivts i lagunen med den höga salthalten flyttade in. Jättemusslan Nacra, tillexempel, och havsabborre, den som förut bara lekt i lagunen. Även den gigantiska lungmaneten etablerade sig. Emilio Cortes är orolig för att faunan rubbas ytterligare när ännu mer medelhavsvatten rinner in i lagunen.
Restaureringsarbetet beräknas ta två år och påbörjades årsskiftet 2021/2022.
