Alnängarnas koloniförening i Örebro ligger bara några hundra meter från SJ:s Centralverkstäder, populärt kallat CV. Och det är ingen slump. Området anlades redan 1911 av Statens Järnvägar som en plats för de järnvägsanställda att odla på.
I takt med att Örebro växer har området ibland varit hotat av rivning. För ett antal år sedan stod en politisk strid om Alnängarnas vara eller inte. Delar av området skulle rivas för att ge plats åt bland annat renoveringen av Skebäcksbron intill. I slutändan revs bara en stuglott.
– I dag finns vi med på den 25-åriga områdesplanen, säger Lars-Erik Frid som är Alnängarnas ordförande. Han visar runt tillsammans med Brittmarie Peterson, som också sitter i styrelsen.
Området är pittoreskt och många stugor är små, pyttesmå, nästan som lekstugor.
-Stugorna byggdes i Motala och fraktades hit med järnvägen, berättar Lars-Erik, de fanns i två storlekar, sex eller tio kvadratmeter. Lotterna är antingen 150 eller 300 kvadratmeter. Helt i proportion till stugornas storlek.
Lars-Erik berättar att han funderar på om inte Alnängarna borde kulturklassas.
– Det vore roligt om det blev K- eller Q-märkt. Det finns mycket historia här, jag har läst gamla protokoll och stadgar, där finns gamla föreskrifter som att man var tvungen att odla grönsaker och att man inte fick ha taggtråd, höns fick man heller inte ha.
Man kan tänka att det odlades tätt i grönsakslanden på 1910- och 1920-talen. Kolonilottsföreningen kom också i mångt och mycket till för att järnvägsarbetarna skulle ha en plats att odla på. Först på 1970-talet blev Alnängarna en förening utanför SJ. Snart därefter gick man med i Koloniträdgårdsförbundet.
Här och var syns spår av järnvägstiden…
-Som kolonistugor som har fönster från gamla tågvagnar, säger Lars-Erik.
-Stugorna har ingen el indraget, och bevattningsvattnet kommer från Svartån som rinner i närheten, dricksvatten hämtar vi i klubbstugan.
Vi passerar den nyrenoverade dansbanan från 1932. Vacker med sin öppna kupol och sin glasveranda med kulörta fönster.
– Taket höll på att ramla ihop, men vi fick ekonomiskt bidrag från kommunen till reparationen.
Det dansas här också, vanliga somrar. Och Örebrobon Ernst har varit här och spelat in ett av sina TV-program.
-Då dansades det här, det var med i programmet, men det dansades bara till en och samma låt om och om igen, eftersom de skulle klippa i inslaget…
En liten bit bort från dansbanan ligger en lekplats som skvallrar om att det finns en hel del barn på området. Intill lekplatsen finns ett litet förrådshus som också fungerat som äppelmusteri.
-Numer kommer ett mobilt musteri, säger Lars-Erik.
Brittmarie är kolonist här sedan 2008. Lars-Erik kom hit redan på 1980-talet.
På vår promenad möter vi Marianne Sildén och hennes man Håkan.
– Jag är uppvuxen här på området, berättar Marianne, pappa körde rälsbuss och hade stuga här, min farfar jobbade på CV och hade också stuga här.
Hon berättar att de tog över hennes pappas stuga och hade den ett tag. Sedan sålde de. Men nu är de här igen, sedan en vecka.
-Vi har köpt en av originalstugorna, med karaktäristisk förstukvist, säger Marianne nöjt.
Ungefär 15 av områdets 300 stugor byter ägare varje år. De flesta stugor är fortfarande små, men inte alla, och priserna på en del stugor har börjat klättra. En stuga kan gå på 180 000 kronor. Området är populärt bland Örebroarna.
Vi vandrar vidare längs en av de bredare grusgångarna, framför oss ligger en lott med fantastiskt mycket blommor. Lotten innehas av 80-åriga Siv Staaf, som alltid är här och pysslar om blommorna.
Snett över grusgången ligger Susanne Håkanssons formidabla lott. Med en pyttestuga med en glasveranda till förstukvist i så exakta proportioner att stugan ser stor ut. Nästan som en grosshandlarvilla. Bredvid stugan finns ett växthus som hon byggt själv av fönster från en gammal lanthandel. Andra detaljer kommer från Hallsbergs byggnadsvård.
-Det är ett ställe som har en hel lada fylld av gamla grejer, säger Susanne, jag gillar byggnadsvård.
De är också Susanne som anlagt de slingrande rabatterna i gräsmattan.
-Området kring CV härintill ska bli kulturcentum, säger Lars-Erik, det vore så roligt om Alnängarna införlivades i det på något vis i denna blivande CV-stad.
Alla stugorna var ursprungligen lika varandra, i dag råder det mångfald, från bevarade originalstugor till stugor med rejäla trädäck och stugor med sanslös snickarglädje. Och stugan med tågfönster så klart, den går vi också förbi på vår promenad.
Fakta
Området har cirka 300 lotter och anlades 1911 till SJ-anställda. I dag är inte längre en anställning vid järnvägen ett måste om man skulle få ha lott här
SJ:s koloniträdgårdar
Kring förra sekelskiftet var det inte ovanligt att SJ anlade koloniträdgårdar för sina anställda. Detta gjordes på många olika platser i landet. SJ hade också en egen trädgårdsavdelning, som leddes av en trädgårdsdirektör. Denna avdelning arbetade mycket med de järnvägsparker som anlades i anslutning till tågstationerna och där man planterade växter som var härdiga för den geografiska platsen och där städernas invånare kunde få inspiration till den egna trädgården. I våras publicerades en avhandling i ämnet: Planteringar vid Järnvägen av Anna Lindgren.
Artikeln publicerades i tidningen Koloniträdgården 4 2020.
