Världens coolaste blomma! Bananerna på gatan i kvarteret bredvid har alltid nya bananstockar på gång. Jag har ingen aning om vem som odlar dem, men jag har mina misstankar för snett emot bananerna finns en balkong som är proppfull med växter… Det här är kanariska bananer (Cavendish enana) som är ganska små och friska i smaken. De är ädelbananer och släkt med de bananer som säljs i Sverige och som odlas i Centralamerika. Den sorten är Grand naine och kallas ibland Chiquitabanan… Bägge är varianter av Cavendishbananen som korsades fram (av plantor med ursprung på Mauritius) i Storbritannien under 1830-talet av i Joseph Paxton, samme man som ritade Crystal Palace i London. Paxton var, förutom växthuskonstruktör, även överträdgårdsmästare på ett gods ägt av hertigen Cavendish. Därav namnet.
Bananens (Musa acuminata) ursprung är Sydostasien, den kom till Afrika på 400-talet e Kr och till Kanarieöarna via portugiserna i slutet av 1400-talet och användes av sjömän som proviant. Bananstockarna lastades ombord gröna och mognade under resan. Även brittiska sjömän började lasta ombord bananer på sina skepp när de provianterade på Kanarieöarna.
På 1880-talet började en viss Fyffes exportera bananer från Kanarieöarna till Storbritannien Bananerna var den kanariska Cavendishvarianten ’Cavendish enana’ (Dvärgcavendish).
De bananer som framförallt säljs i Sverige kommer från Centralamerika, den kanariska har aldrig riktigt tagit sig in på den svenska marknaden, kanske för att produktionen är för dyr i jämförelse. Den kanariska bananen är skyddad enligt EU:s ursprungsbeteckning, precis som exempelvis champagne. Men en hel del plantor har förirrat sig till den iberiska halvön.
På 1800-talet började den franske upptäcktsresande och botanisten Nicolas Boudín på sin plantage på Martinique förädla plantor han tagit med sig från Asien. Hans banan döptes till ’Gros Michel’ och var den dominerande sorten på bananplantagen i Centralamerika och Västindien fram tills svampsjukdomen Panamasjukan drabbade bananplantagen. Broadway slagdängan Yes we have no bananas från 1922 handlar om bristen på bananer beroende på börskrasch och panamasjuka. Cavendishbananen visade sig vara resistent mot svampsjukdomen och sedan 1950-talet är det Cavendish som dominerar. Gros Michel är mer matig i smaken. Nu finns en oro att Cavendishbananerna blivit mottagliga för svampsjukdomen, arbete med att ta fram nya resistenta sorter pågår.
