När du odlar så är det viktigt att få rätt näring och tillskott. Odla gatsmart!
Guano
Guano kommer från fladdermöss och fåglar. Guano är rikt på kväve, kalium och mikrober med fosfor. Mikroberna gynnar mikrolivet i jorden så att rötterna mår bättre och växten kan tillgodogöra sig mer näring. Är prima till grönsaker som växer snabbt och behöver mycket näring. Fosforet gynnar växternas fruktsättning så att skörden blir rikare.
NPK 2-12-2
Algmjöl
Algmjöl är rik på spårämnen, (mineraler) och höjer pH-värdet i jorden. Man kan amvända det som komplement till stall- eller gröngödsel.
Tång
Tång är, liksom alger, ett bra komplement till vanlig stall- eller gröngödsel. Den är rik på kalium och olika mineraler. Skadeinsekter tycks också sky tångodlade grönsaker.
Du kan samla in tång från stranden, kompostera den under ett års tid innan du använder den i odlingen. Samlar du egen tång tar du också tillvara på havets överflöd av växtnäring och hjälper till att minska övergödningen.
Benmjöl
Benmjöl är ett långtidsverkande gödselmedel som kommer från benrester. Det är rikt på fosfor som gynnar rotbildning, blom- och fruktsättning. Det innehåller också mycket kväve som gör växten frodig, kväve ger också djupt gröna blad.
NP 7-8
Blodmjöl
Blodmjöl är en organisk gödsel som är kväverik och passar till växter som vill ha mycket kväve. Blodmjöl är snabbverkande, vilket är bra när en planta liter av kvävebrist. Men ge bara små givor i taget. Hellre flera små små än en stor giva. Ett riktvärde frö grundgödsling med blodmjöl är 1 cl per kvadratmeter.
N 14
Kalk
Kalk innehåller mycket magnesium och höjer jordens pH-värde och förbättrar jorden struktur.
Epsomsalt
Epsomsalt innehåller magnesium som är bra för växternas ämnesomsättning och gör att växternas upptagningsförmåga av kväve och fosfor förbättras. Magnesium förbättrar fröets förmåga att gro och är en viktig del av klorofyllproduktionen. Epsomsalt kan med fördel användas för växter som odlas i kruka och växter inomhus.
Stenmjöl
Stenmjöl är en biprodukt i bergsbryning. De viktiga mineralerna som växterna behöver för att växa bra finns bundet i sten och berg. Mikroorganismer, som mykorrhiza, bryter ner mineralerna till mindre beståndsdelar så att de frigörs så att växterna får lättare tillgång till det. Processen kräver syre – i syrefattig jord fungerar inte nedbrytningsprocessen optimalt. Mineralerna som finns i stenmjöl är frigjorda och enkla för mykorrhiza och växter att komma åt. Det kan vara detta som gör att stenmjölet i jorden kan ge en så god effekt i odlingen.
Träaska
Träaska från den öppna spisen eller öppna elden går bra att använda som gödning, särskilt till växter som behöver mycket kalium, eftersom träaskan är kaliumrik. Den innehåller också kalk. Strö askan under fruktträd och buskar med vedartad stam. Ta bara aska från rent trä, inte sådant som behandlats. Var vaksam att växten inte får för mycket kalium, då kan magnesiumbrist uppstå vilket syns på att bladen får ljusa partier och fotosyntesen fungerar sämre.
Biokol
Biokol, som är enkelt träkol, som kan användas för att förbättra vår odlingsjord. Metoden är långtifrån ny, redan aztekerna använde biokol, de blandnade aska och bränt kol i jorden och fick fram en ny jord de kallade Terra preta eller svarta jorden.
I dag används biokol åter som jordförbättrare. Biokolen förbättrar matjorden på flera sätt: den minskar läckaget av kväve, fosfor och andra näringsämnen, ökat jordens förmåga att binda vatten, maskar och mikroorganismer gynnas och jorden blir jorden mer lättarbetad!
Biokol framställs genom att träkol hettas upp till omkring 500 grader på ett sätt så att inget eller bara lite syre tillsätts. Den klassiska kolmilan fungerar på samma sätt. Under processen bildas kol, proylsgas (främst metan, vätgas och kolmonoxid) och tjära.
Biokolet minskar klimatförändringen. Kolet binder koldioxiden och förmultningen av kolet sker långsamt och mindre koldioxid finns i omlopp.
Perlite
Perlite är en vulkanisk mineral som blandas i jorden för att göra den mer genomsläpplig och luftig. Den ger bra dränering och håller jorden fuktig längre. Används ofta vid sådd
Mykorrhiza
Mykorrhizasvampar finns i jorden och lever i samspel med trädens rötter och frigör mineraler och förbättrar växternas möjlighet att ta upp mineraler. Från växterna får svamparna socker.
I växtroten bildar svampen först så kallade hyfer, svamstruktur, inuti roten. Från roten växer sedan ett nätverk av trådar, som ett extra rotsystem. Svampens mycel blir som en förlängning av växtens rotsystem. Mycorrhizan gör det också lättare för växterna att ta upp vatten, växterna slokar inte lika lätt om de är i symbios med mycorrhiza. Näring och de blir också motståndskraftigare mot sjukdomar.
Mykorrhiza är inte artspecifik utan finns hos flesta växter, utom på kål, Brassicaceae och Mållväxter, Chenopodiaceae.
Det går att köpa mykorrhiza och lägga i krukan eller odlingslådan när man planterar. Lägg mykorrhizan längst ner i odlingsgropen innan du placerar plantan i den.
Microferm
Microferm innehåller naturliga ämnen: jäst, mögelsvampar, actinomyceter, fototrofa bakterier och probiotiska mjölksyror, sådana som också används i bokashiprocessen. Mjölsyrabakterierna fermenterar jorden och gör så att syror som bryter ner jord och sten börjar arbeta så att växterna kommer åt viktiga mineraler som funnits bundna i jord, grus och sten. Microferm gör växterna straka och därmed motståndskraftiga. Bland annat har det visat sig att man kan använda den för att stävja buxbomssjuka.
Microferm snabbar också på komposteringsprocessen och kan användas i komposten.
Bokashi
Ett annat sätt att kompostera är att använda en japansk metod som heter bokashi. Det är inte frågan om klassisk kompostering, där växtdelarna förmultningsprocessen, i bokashi konserveras istället hushållsavfallet genom att mikrober, så kallade EM, effektiva mikroorganismer, tillsätts. Resultatet blir ett slags ensilage med ett lågt pH-värde som gör att insekter och andra skadedjur inte trivs i miljön. Bokashi luktar inte nämnvärt, därför kan det vara en metod lämplig om man har nära till grannarna. Dock måste man se upp så att bokashin inte blir för blöt – eftersom vätskan, lakvattnet, som utsöndras ur bokashin luktar.
Lakvattnet är fullt av näring, späder man ut det med vatten fungerar det utmärkt att gödselvattna med. Lakvattnet är starkt, det måste spädas 1/100.
Bokashin måste under processen också vara syrefattig. Därför är det viktigt att den hink man har bokashin i har ett tättslutande lock.
Processen är enkel:
mikroberna, bland annat lactobacillus som också finns i yoghurt och jästsvamp som liknar den vi bakar med, tillsätts i det finfördelade hushållsavfallet var gång man fyller på sin bokashihink. För att förenkla hanteringen av mikroberna så är de blandade i vetekli. Bokashihinken bör inte öppnas mer än en, max två gånger om dagen, det för att så lite syre som möjligt ska komma in. Underst i hinken lägger man tidningspapper. Ett lager med tidningspapper lägger man också mitt i hinken och ett lager överst. Matresterna omvandlas inte till jord i hinken, utan konserveras, till jord blir det först när det kommer ner till jorden
.
I sin bokashi kan man lägga allt organiskt material från köket – allt från salladsblad till papper och köttben. Känns det svårt att ha med animaliska matrester i bokashin så kan man naturligtvis avstå från det och bara ha grönsaker, frukt, bröd och liknande i den.
Mikroberna förökar sig i hushållsavfallet genom uppspjälkning:
Proteinerna i maten spjälkas upp till sina aminosyror som gör näringen tillgänglig för växterna direkt. När bokashi blandas med jorden arbetar mikroberna tillsammans med de mikrober som finns i jorden.
Hinken packas tätt med hushållsavfallet. För en familj på fyra personer tar det cirka en vecka att fylla en 10 litershink, när den sedan är full ställer man undan den. Nu sätter bokashiprocessen igång, under två veckor fermenteras innehållet. Under dessa veckor måste också bokashin stå varmt. När de bägge veckorna gått lyttas bokashin över i täta biopåsar (eller vanliga platspåsar), som knyts ihop noga. Två bokashihinkar behövs i ett hushåll, en som man fyller på med hushållsavfall och en som står och vilar.
Under vintern förvaras bokashipåsarna till exempel på balkongen skyddat i en lår eller dylikt. När det är varmt ute gräver man ner bokashin i sin vanliga kompost, eller direkt i jorden; i en hink man senare ska odla tomat i eller i sin odlingslåda. Om man väljer att gräva ner bokashin direkt i jorden – man kan pröva sig fram till en bra blandning, men en del bokashi och två delar jord kan vara en bra mix. Men man måste man låta jorden och bokashin vila i två veckor innan man planterar. Anledningen till det är att bokashins låga pH-värde tar två veckor på sig att försvinna. Efter de två veckorna är jordens pH-värde normalt och den går utmärkt att använda. Det tar tre till fyra veckor tills bokashin helt har omvandlats till näringsrik odlingsjord.
Tidningspappret som man haft i hinken är även det fullt av näring och kan användas kring bärbuskar och då fungera som vanlig täckodling.
En fördel med bokashi är att ingen näring försvinner i processen, vätet och kvävet finns kvar i och till skillnad från klassisk kompostering bildas inte heller några växthusgaser.