Sedan många år tillbaka jobbar jag med jorden och med näringen till växterna. Det började av nyfikenhet och av det faktum att vi inte har någon bil. Att släpa jord- och gödsel på cykel var liksom inget alternativ, istället började jag se mig om vad som fanns i omgivningen. Där fanns massor: nässlor, kirskål, vallört, bladrens. Eftersom platserna jag odlar på är publika eller mitt i stan så var inte nässel- eller vallörtsvatten aktuellt, eftersom det luktar ganska illa. Inte heller använder jag bokashi, anledningen är att bokashi kan dra till sig råttor och det vill vi inte riskera i museieträdgårdarna eller på uteplatsen. Däremot använder Maria, som har kolonilotten där jag är medlare bokashi och jag tycker att det funkar finfint.
Jag brukade använda stallgödsel, men nu, med risken för pyralider, så är jag försiktig med det. Pyralider är ogräsbekämpningsmedel från det konventionella jordbruket som letat sig in i stallgödsel med mera. Du kan läsa mer om dem på Pyralidstopp nu.
Jag sår också regelbundet gröngödslingsväxter på olika ställen i odlingarna, dessa fångar in näring till jorden och hjälper till att hålla kvar näring i jorden.
Växter till gröngödsling
Jag vill odla hållbart och jag vill bidra till att öka den biologiska mångfalden. Det handlar också om mikrolivet i jorden. På Naturhistoriska riksmuseets innegård odlar vi just så. Nu är vi på sjunde året med av att bara använda gröngödsling. Vi gödslar alltså bara med sådant som finns på plats, plus gräsklippet från gräsmattorna utanför. Basen i gröngödslingen är:
KIRSKÅL – Bakom Odla staden (själva odlingen på innergården) finns en slänt med en envis mängd kirskål. Eftersom kirskål är ett envetet ogräs, så finns det alltid blad att gröngödsla med. Kirskål är full av näring som berikar jorden. Jag klipper av dem och lägger direkt på jorden. Man måste vara noga med att inga rotdelar följer med. Då riskerar kirskålen att sprida sig och det vill man undvika.
NÄSSLOR – Nässlor är en svårslagen favorit. Proppfull med kväve som de är. På Naturhistoriska har vi en odlad rugge i trädgården, utanför Odla staden finns också ett bestånd av nässlor. Nässlorna är, som de flesta växter, näringsrikas på våren. Men vi täckodlar med dem hela säsongen. Jag klipper av dem och lägger på jorden kring växterna. Observera att jag klipper bort fröställningar och rotdelar. På så sätt sprider den sig inte.
Nässlorna är en enorm resurs i odlingen. De delar som inte används i odling läggs i en säck. Jag knyter åt och så får de ligga där ett helt år. Sedan är de ett utmärkt ensilage att använda som näring och jordförbättring. Antingen täckodlar vi med det, eller myllar ner i jorden.
På samma sätt gör vi med kirskål som har rötter. Men där tar processen något år till, kirskål har en enorm överlevnadsförmåga.Rötter och fröställningar från andra rot- och fröogräs blir också ensilage. Likadant gör vi med trädens löv om hösten. De samlas ihop och läggs i en säck, som ställs undan i ett par tre år, sedan har löven förvandlats till lövmull, som i sig inte är näringsrik, men som bidrar till en jord som mikroorganismerna gillar och som skapar en levande jord som växterna trivs i.
VALLÖRT– Vallört är en av de viktigaste komponenterna i gröngödslingen eftersom den är rik på bland annat fosfor som växterna behöver för en rik blom- och fruktsättning. Vallörten har långa pålrötter som hämtar fosfor och andra mineraler från djupt nere i jorden. Under hela säsongen plockar jag blad och lägger på jorden kring växterna. Vallört förmultnar fort. När bladen är borta lägger jag på nytt. Eftersom vallört har en förmåga att sprida sig så finns förvildad vallört lite här och var. Ett alternativ är att odla egen, välj då någon frösteril sort, som ‘Bocking 14’.
Så här kan man alltså göra med alla möjliga växter, visserligen tar detta sätt att odla en smula längre tid, men det är en glädje att få till ett eget näringskretslopp. Dessutom är det gratis. Kirskål, nässlor och vallört har många andra förtjänster. Deras blommor är fulla av nektar och pollen, de är ätbara. Både nässlor och kirskål hör till mina favoritvårprimörer. Vallört har jag visserligen inte provsmakat, men vallörten är en medicinalväxt som hjälper till att läka sår och som gör att svullnader efter till exempel en vrickning går ner. Nässlor är också värdväxt åt nässelfjärilens och tistelfjärilens larver. och så vidare. Bra växter att ha omkring sin odling.
Växter som fångar kväve
Bönor, klöver och vickerväxter hör till de växter som har förmåga att samla kväve ur luften. Kväven samlas i små klumpar på växternas rötter. Så låt rötterna vara kvar i jorden över vintern, så ger det samlade kvävet utmärkt näring till följande års odlingar. På bilden odlas bondbönor, som förresten inte är en bönväxt, utan en vickerväxt.
På ytor där man odlat klart för säsongen kan man breds gröngödslingsväxter,som honungsfacelia, som har förmåga att hålla kvar kvävet och som ger utmärkt näringstillförsel när den multnar. Du kan också breds ärtor, vanliga såna gula ärtor som man köper i mataffären. Ekologiska är att föredra.
Så här kan man alltså fortsätta och experimentera, utveckla sin egen metod. Det här sättet att odla är väldigt roligt, rogivande och inspirerande. Testa de jämrans ogräs du har runt dig, men var som sagt noga med att klippa bort fröställningar och rötter. Massor av växter har också flera funktioner i naturen, som nässlor. Det är intressant att ta reda på de olika växternas nyttor.
