Emscher park –
Grön skrud åt Ruhrs gruvindustrier och stålverk
I Ruhrområdet har parkerna och utemiljöerna getts en viktig del i utvecklingen från gruv– och stålnäring till dagens kunskapssamhälle. I stället för att riva de nedlagda stålverken och gruvorna, valde man att göra någonting nytt av miljön och skapade Emscher park, som ligger längs floden Emscher i norra Ruhr.
Här har man arbetat med det gamla industrilandskapet och lyckats skapa spännande miljöer som människor trivs i. Emscher park gillas inte bara av Ruhrborna, utan fungerar även som inspiration när andra, liknande platser ska förnyas.
– Bland annat på gamla industrisajter i Neapel, Turin och Luxenburg, säger landskapsarkitekten Peter Lutz, som var med redan i starten av Emscher park.
Det som är utmärkande för Emscher park är helhetstänkandet, det handlar inte bara om ett antal gamla industrifastigheter vars byggnader ska bevaras. Det handlar om att binda samman till en fungerande helhet och att ha med sig både landskapet runt om och människorna.
Emscher park binds samman av 70 mil cykelbanor och 35 mil ridvägar. Det är ett gigantiskt område med flera storstäder som Essen och Duisburg. Norra delen av Ruhr, där Emscher park ligger, har inte varit ekonomiskt lika lyckosamt som den södra delen av Ruhr, där också de flesta av de nya lärosätena och skolorna ligger. Peter Latz är lite luttrad när han säger att en region lyfter helt och fullt först när de ekonomiska investerarna hittat tillbaka.
Redan på 1960-talet började gruvnäringen i Ruhr att gå sämre och på 1980-talet la de flesta gruvorna och stålverken ner. Kvar blev industribyggnader och gigantiska områden av förorenad industrimark. I dag är dessa en gång övergivna platser en tillgång för norra Ruhr.
– En fjärdedel av marken i den här regionen var gruvor och stålverk, fortsätter Peter Latz, när industrin la ner, ville ingen ha marken längre. Platser såldes för symboliska summor. Till exempel sålde Thyssen Duisburg-Nord för en tysk mark.
När gruvorna och industrierna stängde började alltså förfallet av industribyggnaderna. En hel regions kulturarv höll på att gå till spillo. För att motverka förfallet startade regeringen i NorthRhineWestfalia en tioårig regional utvecklingsplan 1989. På engelska fick den heta International Building Exibithion (IBA) at Emscher Park.
I projektet var medborgarmedverkan och partnersamarbete viktigt. Alla sektorer i samhället skulle vara med både vid beslutsfattande och implementering.
– Cirka 100 olika grupper var involverade, berättar Peter Latz, som var med redan från starten, alla möjliga grupper deltog, från skolor till historiska sällskap.
Han berättar också att man hela tiden letade efter de billigaste lösningarna.
Utvecklingen av Emscher park innebar också att kvaliteten skulle höjas på det mesta, vattenkvaliteten skulle bli bättre, bostäderna lika så. Stadsplaneringen skulle också förbättras. Mycket av detta har man också uppnått i dag. Nu vill man gå längre, när det gäller vattenkvaliteten till exempel, har man nya högre uppsatta mål.
Förutom de ekologiska förtecknen och renovering av gruvindustrins fastigheter inbegrep IBA också urban föryngring. Man ville även använda de gamla industrimiljöerna i den nya ekonomi som växte fram och man ville göra det på ett sätt som inte var tillbakablickande och ängsligt. Landskapets öppna ytor, de övergiva industritomterna sågs både som en kulturell resurs och som möjliga ytor för rekreation.
Peter Latz menar att det är mer dynamik i att arbeta med den här typen av miljöer där man utgår från något redan existerande.
– Nyskapade landskap har en tendens att bli trista med sina småträd och nyplanterade buskar. I en gammal miljö, som en industrimiljö till exempel, finns mycket information att ta del av för öga och sinne. Emscher park, menar jag, är som en stor historiebok.
Landskapsarkitekterna arbetade både i gigantisk skala och i småskaligt, med vilsamma trädgårdsrum i parkerna. Resultatet är lyckat, här finns både förnyelse och överraskningar. Kombinationen av byggnadernas gradvisa förfall och den gröna obändiga vegetationen är läcker. Järnet som rostar, gruset som dammar, byggnaderna stora, majestätiska som katedraler. Många av dessa byggnader används i dag till utställningar, konferenser och konsertsalar… det är bara fantasin som sätter begränsningar.
Ja, Emscher park förvånar och överraskar. Man vet aldrig vad som dyker upp runt nästa hörn. Det är vackert, rufft, ovårdat och omskött på samma gång. Känslan av pionjärturism är påtaglig. Ändå har Emscher park funnits i flera år nu och har på den tiden hunnit skaffa sig en skara hängivna besökare.
Detta är den största föryngringen av en före detta industriregion. De som drev på utvecklingen var också övertygade om att nya användandeområden av gamla industrimiljöerna skulle ge ringar på vattnet. Ruhrområdet skulle få en grönare image och på den punkten har man lyckats, även om de flesta, i alla fall utanför Tyskland, associerar Ruhr med föroreningar, damm och smuts.. För så var det ju förr, när gruvindustrin fortfarande var igång, då var här tjockt i luften av utsläpp och slamrande ljudmattor från industrin. I dag är luften klar och slamrandet har för längesedan tystnat.
I dag drivs Emscher Park genom Project Ruhr som utvecklar konceptet vidare. En viktig del är också att skapa en ännu renare miljö. Project Ruhr avslutas 2014. Då ska Emscher Park vara självgående.
Hittills har cirka 5 000 nya jobb skapats. De boende har också blivit mer medvetna om sin egen kulturhistoria och kan känna en stolthet över den plats de kommer ifrån.
Duisburg-Nord
Och så är det då detta att landskapsarkitekterna lyckas arbeta både i liten skala på vissa platser och gigantisk skala på andra. De lyckades också att överraska och förnya, tänka stort och smått samtidigt.
– Jag tänker som den tyske arkitekten Mies van der Rohe att detaljerna skapar helheten, säger Peter Latz, utan dem, ingen helhet.
I Emscher park arbetade Peter Latz främst med stålverket i Duisburg, där han skapade det som i dag är Landschaftspark Duisburg-Nord, en stor park där det i den stora helheten också finns små trädgårdar.
Duisburg-Nord stängde 1989 och istället för att låta området förfalla växte en idé om ett nytt landskap fram. Landschaftspark Duisburg-Nord, ett landskap som var märkt av den gamla industrimiljön, men som kunde bli så mycket mer. I dag används de gamla industribyggnaderna bland annat till konserter och andra evenemang. Området runtom har blivit en ruff park på 35 hektar. Vart man än strövar hörs buller från underhållsarbete. Ett rytmiskt dunkande, poetiskt och kanske oväntat, vilsamt. Parken är rufsig. Kors och tvärs går järnvägsspår och överallt växer buddlejan vilt. Marken är näringsfattig och tunn. Gruset framträder överallt. Grus och järn. I det gamla koksverket har undangömda trädgårdar byggts. Secluded gardens som påminner om Vita Sacvilles trädgårdskonst. Trädgårdarna är gjorda så att också insekter och smådjur trivs – mångfalden i naturen gynnas, en förutsättning för att Emscher Park ska fortsätta leva.
Det är ingen park i traditionell mening, här tillåts naturen växa och anta nya former. Peter Latz berättar att de inventerade vilka växter som finns här och kom fram till 250 sorter. Många av dem får växa här. Andra är inplanterade. Eftersom marken är näringsfattig och det under somrarna kan bli tort och hett funkar medelhavsväxter bra. Men här finns också växter från Sydamerika, Sydafrika och Norden – platser som också har eller har haft stål och gruvindustri.
– Jag är särskilt förtjust i de nordiska mossorna, säger Peter Latz.
Han berättar också att han i Duisburg-Nord ville skapa en tillåtande atmosfär, att folk skulle känna sig hemma och våga använda parken. Han ville också skapa en plats där det händer saker, att man kan komma dit flera gånger och hela tiden hitta nya detaljer.
Nattetid är byggnaderna upplysta, det är som en hälsning till den tid när industriverksamheten var igång dygnet runt och skenet från verken lyste upp hela himlen. När verket stängde och ljuset från arbetet slocknade var det som om hela himlen dog. Den nya ljussättningen ersätter inte det gamla skenet från gruvindustrin utan det tillför ytterligare en dimension till Duisburg och skapar en ny alldeles egen stämning.
Zollverein
2010 var Essen Europas kulturhuvudstad. I Essen ligger bland annat Zollverein. En gigantisk industrimiljö i Bauhausstil som blivit utnämnt till ett av UNESCOs världsarv.
Nordrheinpark
Mitt i Emscher Park ligger Nordrheinpark, en ENORM park på 160 hektar eller mer. Parken ligger på gammal industrimark och är bitvis pastoral med fridfullt betande kossor på frodiga ängar. Man väntar sig nästan att se herdinnor komma skuttande ifrån skogsbrynet. Det är som en målning av Watteaux. Genom parken rinner Emscher. Ungdomar ligger och solar på flodbädden och hoppar då och då i för att svalka sig. Man kan följa ringlande stigar in i parken, förbi dammar, lekplatser och vackra trädgårdsstilleben.
Jahrhunderthalle
Det är först när man kommit in en bit i parken som omger Jahrhunderthalle i Bochum som man upptäcker den fantastiska gestaltningen av den gamla industrimiljön. Här har den gamla fabriksbyggnaden och dess omgivning blivit en parafras på en gammal borg. Här finns barockträdgården i ny tappning, en våtmark som gamla tiders vallgravar, de gräsbevuxna försvarsverken. Allt har gigantiska proportioner. Stora rostade stålskivor sitter nerstuckna i jorden. Följer man promenadvägarna dyker nya perspektiv upp. Bakom en av verksbyggnaderna övar en skateboardåkare, folk flanerar och rastar hunden. Parken lever. På en sluttning som klätts med gatsten för att inte erodera har björkar trängt upp mellan stenarna. Detta har man låtit finnas kvar – en vacker bild av hur förfall kan vändas till skönhet.
En annan påtaglig känsla man få när man strövar runt är lyckan av att ha återerövrat platsen och naturen, glädjen i av att ha grönt runt sig. Och det är det bestående intrycket. En glädje i det gröna som är framåtblickande men som har rottrådar i det historiska. Framåtblickande och historiska referenser i skön förening. Ruhrborna ska känna sig stolta över platsen de bor på.
Text och Foto: Ulrika Flodin Furås
Artikeln är tidigare publicerad i tidningen Landskap 2012
Fler bilder på: https://www.facebook.com/gatsmartodling
Fakta:
I hela Ruhrområdet bor cirka 5,5 miljoner människor. I Emscher park bor 2,5 miljoner, fördelade på 53 städer och byar. Emscher park mäter 116 x 67 kilometer. Allt binds samman med 70 mil cykelbanor och 35 mil ridvägar.
Emscher Park är en stor del av Ruhrområdet, och breder ut sig kring floden Emscher. Autobahn breder ut sig som ett nät mellan städerna och de gamla gruvindustrierna. Det är ett virrvarr av människor, trafik, städer och byggnader. Över hela Emscher park ligger som ett nät av cykel-, rid-, och gångbanor som binds samman genom broar.
I Emscher park, som är den norra delen av Ruhr, består inte bara av parkyta, finns också en kulturminnes rutt som leder mellan regionens industriminnen. Rutten är indelad i 25 olika teman och det finns 900 ställen att besöka.
Strukturförändringen av Ruhr slog till i stor skala mot slutet av 1980-talet när kol-och stålindustrin inte längre var lönsam. Ruhr nyorienterades mot att bli ett kunskaps- och kulturcentrum. I dag finns 20 universitet i regionen. Dock arbetar 20 000 personer fortfarande i gruvindustrin.
Källa: Metropole Ruhr, the Georg Wright Society