Urban odling
Jobbar intensivt med ett föredrag jag ska hålla i kväll om rikare trädgård, alltså om att bjuda in naturen i trädgården. Föredraget görs tillsammans med Rikare trädgård och Tusen trädgårdar. Här finns en liten intervju med mig om det hela. Den ligger på Rikare trädgårdshemsida, som är väl värd ett besök.
Jag sitter och skriver på en artikel om trädgårdsarkitekten Leberecht Migge som var verksam under Weimarrepubliken, i ett Tyskland ömsom drabbat hyperinflation, ömsom lyft av kreativ konstnärlig depraverad anarki. Hursomhelst, jag har skrivit om Migge förut, hans arbete är oerhört intressant. Migge arbetade för att ge stadsborna möjlighet till självförsörjning – 625 kvm odling, räknade han ut, behövdes för en familj på fyra, för att de skulle klara sig – och han ritade bostadsområden med koloniträdgårdar och köksträdgårdar vid radhus och villor. Om man hade en tomt på 625 kvm var det viktigt att bostadshuset var så litet som möjligt (för att kunna optimera odlingsytan) alltså skapade han det växande huset. Ett hus som till en början var pyttelitet, som en kolonistuga, för att sedan kunna växa efter familjens behov. Migge menade att odlingsarbetet gav själslig vila och att trädgårdskonst skapade ett sug efter annan kultur. Som teater, dans och måleri. I hans och familjens egna trädgård Sonnenhof odlades det på 10 000 kvm… odlingen sköttes av Migges fru Andrea. Hon syltade,saftade och sålde överskottet till restauranger och privatpersoner. Leberecht Migge hoppades att självförsörjningen skulle vara en central del i framtidens samhälle. Och han utvecklade idéer om ett kretsloppssamhälle som känns modernt även i dag. Delar av några bostadsområden i Berlin och Frankfurt finns kvar att besöka… och jag skulle vilja skriva mer om Leberecht Migges fru Andrea, men för det krävs än mer researcharbete…
En bok om aztekernas medicinalväxter från 1552 med fantastiska växtplanscher! Visst är de vackra! Noggrant, men väldigt grafiskt tecknade plantor (inklusive rötter) mot vit bakgrund. De är också en smula hemlighetsfulla. Att växternas namn är på náhuatl har ibland gjort det svårt för sentida att förstå vilka växter det rör sig om. Särskilt som växterna också kunde ha olika namn beroende på region. Namnen var ofta inspirerade av växternas egenskaper och de platser de växte på. Boken skrevs på náhuatl av den aztekiska läkaren Martín de la Cruz och var en dokumentation av den aztekiska läkekonsten. Texterna i boken översattes till latin av en annan aztek, Juan Badiano, men växternas namn behölls på náhuatl. Under växterna finns beskrivningen på de åkommor som plantan botade. Både Martín de la Cruz och Juan Badiano var verksamma vid Colegio de la Santa Cruz de Tlatelolco. En kopia av boken hamnade så småningom i Vatikanen. Mest känd är boken under namnet Códice Badiano.
På bilderna i inlägget finns bland annat Tlatocnochtli, (Opuntia, nopal på spanska, pricky pear cactus på engelska) användes mot brännskador. Den andra kaktusen på bilderna botade tandvärk. Xal-tomatl (Jaltomata procumbens) är en vildväxande tomatsläkting (jaltomate, tomate de arena, sandtomat) som användes bland annat mot magsmärtor. Xiu-amolli, (Ipomoea murucoides) är en vindeväxt som växer som ett träd och som har flera medicinska egenskaper, bland annat är den antiinflammatorisk. Ibland dyker växter upp som är medicinalväxter både i den gamla och i nya världen, som Röllika, Tlalquequetzal (Achillea millefolium).
Växterna hade ofta även magiska eller symboliska innebörder. Ayauhquahuitl (Pinus ayacahuite) är en mexikansk tall som växer på höga höjder. Hade man träffats av blixten, så skulle man dricka ett avkok av denna. Iztauhyatl (Artemisia ludoviciana) är en släkting till malörten som för aztekerna var en helig planta tillägnad vattnet och saltets gudar. Inom medicinen användes den bland annat mot magsmärtor. Till de läkeörterna och heliga växterna kom alltså de magiska, de hallucinogena, som Tolohua (Datura sp) Spikklubba…
Det här är en spännande växtvärld och växthistoria som jag börjat fördjupa mig i.
Är inne i en period av trädgårdsdjupläsning. Det vill säga böcker med temat trädgård-filosofi-psykologi. Just nu läser jag Sue Stuart-Smiths the Well Gardened Mind – Rediscovering Nature in the Modern World (rekommenderas varmt. Författaren, som är psykiatriker och hängiven odlare, skriver personligt insiktsfullt och bra) Hon menar att trädgården är ett mellanrum, en plats mellan verkligheten (vardagen, kontoret och mataffären) och det som finns inuti oss, psyket, eller om man vill själen. Jag tolkar hennes text som att trädgården är dagdrömmarnas, lekarnas och fantasiernas plats. När vi vuxna odlar kliver vi in i en bit av vår barndoms fantasivärld. Fint tycker jag. Jag är också mycket förtjust i tillvarons mellanrum. Fotona jag rotat fram är plåtade på uteplatsen, kolonilotten, i Vasaträdgården och på Naturhistoriska Riksmuseet
Portlak! En underbar bladgrönsak. Dessutom otroligt snygg. Portlak, Portulaca oleracea, är supergod, en anings anings syrlig. Vi hackar den och steker med vitlök i olivolja. Portlak har odlats mycket länge i Sverige, både till mat och som läkeört. I Arvid Månssons bok En myckit nyttigh örta-bok (utgiven 1628) omnämns portlakens läkande egenskaper, bland annat kunde den lindra både huvudvärk och tandvärk. Men som sagt, även en användbar bladgrönsak. Man kan göra tzatziki på den, ha den i en sallad. Osv. En klar favorit i köksträdgården och fylld av omega 3 och andra nyttigheter
Under två veckor är jag instagrammare på Naturhistoriskas Instagram, vars flöde är fyllt av naturfoton av olika slag. Jag känner mig hedrad att jag får vara med på ett hörn. Det är väldigt roligt att välja bilder, motiv och plåta nytt. Här är några av fotona:
Hej! Ulrika Flodin Furås heter jag @ullisfuras_gatsmart och jag har fått den äran att gästa Naturhistoriska Riksmuseets Instagram med mina foton. Jag jobbar med trädgård och odling och jag sköter om Naturhistoriskas utomhusutställning Odla staden, som finns på museets innergård. Odla staden är en skogsträdgård där ätbara perenner samsas med blommor för pollinerarna och där även en del vilda växter som smugit sig in. Här finns också en dinosaurieträdgård, en balkongodling och en hel del mer. Förutom att arbeta med stadsodling och museieträdgårdar är jag också trädgårdsjournalist och så guidar jag sommartid i trädgårdar och stadsodlingar. När jag odlar tycker jag om att blanda blommor med grönsaker och annat ätbart, jag gillar att kombinera vilda växter med klassiska rabattperenner. På bilden ser ni en av mina favoriter, Stäpplök (Allium Christophii) på engelska kallas den Star of Persia och den växer vilt i Iran och Turkiet. Det är en fantastisk lökväxt som har lång blomning – i Odla staden, där fotot är taget, blommar den hela juni.
Honungsfacelia (Phacelia tanacetifolia) är en av de vackraste sommarblommor jag vet. Jag gillar den för dess mångsidighet: för dess blommor, blad och vackra färgtoner, för sättet den växer på, ingen planta är den andra lik. Jag odlar dem för att de är rika på nektar och pollen (det är ett ständigt surr kring honungsfacelior) och, inte minst för att honungsfacelian är en utmärkt gröngödslingsväxt eftersom dess djupa rötter samlar upp näring som finns längre ner i jorden. Om hösten, när den vissnar ner, hamnar den näringen i det översta lagret jord. Ursprungligen kommer honungsfacelian från Västra USA, där den växer vilt. Den kan finnas förvildad här också, längs vägrenar och i gammal kulturmark. Jag gillar att odla den med grönsaker (och den är ursnygg tillsammans med ringblomma) eller som gröngödslingsväxt, tillexempel där det tidigare under säsongen vuxit potatis eller vitlök. Och den blommar hela säsongen och den kan sås hela säsongen, bara en sån sak 🙂 Honungsfacelia trivs bäst i sol, men just den på fotot växer lite i skuggan i grönsakslandet på kolonilotten där jag är medodlare.
Häromdagen samtalade Ulla de Verdier från Odla med P1 med mig om koloniträdgårdarnas historia. Vi vandrade runt i Tantolunden. I reportaget hon sedan gjorde klippte hon in arkivröster av kolonister från 1940-talet, det blev ett superfint reportage tycker jag. Inslaget kan du lyssna på här, cirka 14:45 minuter in i programmet.
I går när vi jobbade i Vasamuseets trädgård hängde snön i luften. Om ni tittar noga så syns flingorna. Kumi sådde bondbönor i tjusiga diagonaler och Tove förberedde en bädd för växtfärgningsväxter. Här ska bland annat renfana och vejde växa.
Det är en superkall vår i Stockholm, men vi jobbar på. Just nu rensar vi odlingarna, klipper ner gamla perenner som stått över vintern, förbereder inför säsongens odlingar. Vi anlägger en liten äng och bygger risstaket.
Iskallt, hagelskurar och på uteserveringarna sitter folk inlindade i filtar, fikar eller dricker iskall öl. Det är så kallt att fåglarna håller tyst. Men på uteplatsen spirar det. Viva och pensé! Sparris! Den är skördeklar och blir middag i morgon. Klematis Omoshiro knoppas, liksom björnbär, blodfläder och de andra klematisarna sätter fart. Så fint. Hyacinten och tulpanerna. Aprilvår.
