Inom arkitekturen används ofta begreppet form follows function, som myntades under slutet av 1800-talet av den amerikanske arkitekten Louis Sullivan i en tid då formidealen började bryta sig loss från den överlastade jugendstilen. Form follows function tycker jag också kan användas när man skapar odlingar – jag tänker alltid i kretslopp – vilka växter ger näring till jorden? Vilka växter håller undan skadegörarna? Vilka drar till sig pollinerare? Och så vidare. Det är knappast så att mina odlingar är funktionalistiskt strama! Mer så att de är proppfulla av plantor, som trängs, men som också hjälper varandra. Kryddtagetes vars doft skrämmer bort en del av skadegörarna, klövern som ger kväve till jorden som andra växter kommer ha nytta av nästa år. Eller som ovan, den vackra gurkörten – som likt klöver är en bra gröngödslingsväxt och vars blommor inte bara gillas av pollinerarna utan som också kan ätas och är supervackra i sallader och som tårtdekoration.
Samodlingen är också en del i detta, när man odlar växter som klarar att växa tätt tillsammans – perfekt när man bara har en liten yta att odla på. Plantera grönsaker som är skördeklara olika tider på säsongen: spenat (tidig skörd) och mangold (sen skörd) till exempel. Eller växter som växer på olika höjd: majs-bönor-squash eller växter som har ytliga respektive djupa rotsystem, till exempel äppelträd och jordgubbar eller sallat.
Form follows function alltså – där varje växt i rabatten eller köksträdgården har sin funktion. Så vackert! Så enkelt!
