Utanför lägenhetsfönstret råder det trängsel. Tagetes och tomat, Klematis Summer snow och en purjolök i blom. En solros som inte hunnit gå i blom ännu. Nedanför skymtar en enchinacea Orange och vid sidan syns en jätteverbena… Linnétagetesen är sådd under glas i början av april. Tomaterna flyttade jag ut ungefär då också. Det är trångt inne i lägenheten oxå och svårt att förodla. Varianten att ta ut plantorna tidigt funkar. Bara man täcker dem ordentligt på natten. Med fleecefilt. Så här års, i slutet av augusti, börjar jag fundera på vilka av tomatplantorna som ska få flytta in. Särskilt i år, med den kalla sommar det varit. Och är. Tomaterna har ju inte hunnit mogna så mycket ännu. Nå, ännu en stund är det trångt och blommigt hos oss. Vi njuter.
Skörd av ätbara blommor
Malva, här praktmalva och myskmalva, gurkört och ringblomma till salladen och pumpablommor att steka, är dagens blomskörd. Pumpablommorna sköljer vi av, vänder i mjöl och steker snabbt i olivolja på medelhög värme, precis när de är klara strör vi lite salt över. I blomsalladen blandar vi smultron, gurka, bondbönor och några sallatsblad. Allt från egna odlingen. Ätbara blommor gör salladen extra vacker.
Odla staden på Naturhistoriska
Jag är på plats i odla staden två eftermiddagar i veckan, sköter om den och svarar på frågor. Det växer intensivt här. Jorden är rik på näring och alla växter tar för sig, ävenså ogräset… för att hejda dess framfart åker jag dit även i morgon 🙂 Blodflädern och Kungsljuset är hur tjusiga som helst, liksom min favoritallium, allium christophii. För att inte tala om digitalisen. På balkongen har den nya zeelänska spenaten börjat växa.
Perennparken av Piet Oudolf
Perennparken i juni, just efter ett ösregn. Jag hade en vandring där i går i arrangemang av Stadsmuseet. Trodde inte nån skulle dyka upp, på grund av regnet, men ett gäng kom och vi hade väldigt trevligt där vi knallade runt och pratade perenner, trädgårdshistoria, trädgårdsdesign och hållbar odling.
Naturens fraktaler
Vallört på Naturhistoriska
Har inte varit på Naturhistoriska på några dagar, när jag kom dit i går hade vallörten vuxit sig nästan två meter hög. Jo, den är ganska invasiv och vill ta över, så man får hålla efter den. I gengäld samlar dess djupa rötter spårämnen de andra växterna behöver. Vallört, Symphytum spp. samlar främst kalium och kalcium, men även andra mineraler som fosfor och magnesium. Jag tar blad från vallörten och lägger som täckmaterial runt andra växter. Man kan oxå göra nässelochvallörtsvatten, kanske med lite åkerfräken i. Nässlor är rika på kväve, åkerfräken på zink. Lägg växtdelarna i vatten och låt stå under några dagar. Tills växterna ruttnar. Det luktar förfärligt och går inte att ha på museiegården dock. Vallört är en av de viktigaste agroforestryväxterna. Har man gödselstack kan man plantera vallört runt om, den tål stark urin och samlar mineralämnen från den. Det finns en sort som är steril och som inte sprider dig lika mycket som heter Bocking 14. Har man bara en liten yta att odla på är den att föredra.
Utflykt till Kummelnäs
Väva lavendelknyten
Hög tid att förodla luktärtor
Jag gillar luktärtor så jag har botaniserat bland gamla luktärtssorter. Hittade dessa fyra sorter i fina snirkliga fröpåsar hos Cecilia Wingård. Blev så glad när jag upptäckte hennes luktärtor på Nordiska trädgårdar. Hon odlar själv, säljer frön och pluggplantor. Luktärtor funkar dessutom prima i stor kruka, men massor av näring vill de ha.
I år kommer jag att pröva att förgro som Cecilia Wingård rekomenderar: Ta en vanlig kruka och fyll med planteringsjord som plattas till. Strö ut 20 frön och häll över yttrerligare tre centimeter planteringsjord som plattas till. Sätt krukan i en öppen genomskinlig plastpåse. Vattna. Påsen blir liksom som ett litet växthus, fast utan tak. Bra för ventilationen tänker jag 🙂