Står med en av fjolårets krukor i handen, Bönplantan som bodde där finns kvar, som ett visset mjukt skelett. Jag funderar över över förgänglighet och kretslopp när jag drar upp plantan. I en av odlingslådorna har jag en jordhög som består av gammal krukjord. Jag klipper bönplantan och låter växtdelarna falla ner på jorden. Jag blandar i löv som ännu inte förmultnat, stallgödsel och biokol. Långsamt börjar det dofta jord igen. Odlingen börjar bli redo.
Det är sällan jag är på landet, knallar i skogen och plockar svamp. I går ett undantag. Vackra höstfärger, alldeles stilla ute. Favoriterna mossa och olika ormbunkar. Och kantareller 🙂
Priset för årets europeisk ekologiska odling delas ut nu i oktober. Priset är nyinstiftat och delas ut i den ekologiska visningsträdgården Natur im Garten i Tulln utanför Wien. Samtidigt som priset delas ut hålls också ett seminarium om de nya trenderna inom landskapsarkitektur.
Då och då frågar någon om jag har några inspirationskällor eller förebilder. Jag svarar alltid tveklöst att mina förebilder är alla fantastiska odlare jag möter. Så mycket kreativitet och upptäckarlusta, klok galenskap, stillsam anarki och formkänsla. Nyfikenhet efter nya saker att odla för att äta… I dag träffade jag två – gerillaodlaren Auro och fruktodlingspionjären Björn. Dessutom handlar detta i allra högsta grad om framtidens odling. En bananstock ger 26 kilo bananer, cirka 145 stycken. Avkasningen är densamma i Stockholm som motsvarande odling på Madeira, må vara att det tar någon månad längre att får fram bananerna. Papayan, bananerna och de andra exotiska frukterna är dessutom akvaponiskt odlade med näring från fiskar, telapia, som dessutom fiskas för att ätas. Systemet är helt självförsörjande. Superekobananer. Jag skulle vilja se sådana här odlingar i växthus på stadens tak. Och mer gerillaodling, för att göra staden vackrare och för att gynna våra pollinerare, samt för att sprida utrotningshotade växter. Jag säger bara go go go. Världen behöver odlare som er 🙂
Biologiprofessor David Goulson, University of Sussex, har alltid varit intresserad av humlor. Liksom i Sverige lever brittiska humlor i fara, fyra inhemska arter har försvunnit och fler är på väg bort.
– Men till skillnad från när det gäller utrotning av tigrar eller isbjörnar kan vi människor gör mycket för att hjälpa humlorna att överleva, säger David.
Vi kan odla blommor så att humlorna och andra pollinerare får mat och vi kan undvika kemiska bekämpningsmedel, särskilt neonikonider
David har grundat Bumblebee conservation trust, en organisation som samlar 8 000 medlemmar och har 18 anställda. Bland orsakerna till att pollinerare som humlor har det svårt beror också på att det moderna jordbrukets monokulturer slår ut humlorna. Det finns helt enkelt inga blommor kvar på landet med mat till humlorna.
– I Storbritannien kan man gå flera kilometrar längs åkrar utan att se en enda blomma, säger David, ungefär 98 procent av ängsmarken som förr gav hö till hästar och annan boskap har ersatts av gräs som ger foderensilage. Inte heller här växer några blommor. Ensilagodlingen ger hög avkastning men bidrar inte till den biologiska mångfalden.
En annan orsak till humle- och bidöden är kvalster som varroa och också andra sjukdomar. I dag skeppes bi- och framförallt humlebon jorden runt för att pollinera frukt- och bärodlingar. När pollinerarna förflyttas sprider de också sjukdomar.
– Det stämmer att i områden i sydvästra Kina där humlor och bin dött ut på grund av den hårda bekämpningen, pollineras fruktodlingar för hand, säger David, men nu verkar det som om det var för omständigt och kostsamt att pollinera manuellt, så man har huggit ner fruktträden.
Läs mer i kommande nummer av tidningen Koloniträdgården.
David Goulson har skrivit boken Galen i bin, som nyligen kom ut på svenska. Här berättar han humlornas historia. Läs mer på: http://bumblebeeconservation.org/
Jag var uppe med tuppen i morse för att medverka i P1 morgon och prata stadsodling tillsammans med reportern Caroline och Tove, som är initiativtagare till en ny permanent odlingsutställning på Naturhistoriska Riksmuseets innergård. Här kommer alla, inte minst förskole- och skolklasser, hämta inspiration och kunskap. Lyssna på inslaget
Resultaten från en stor studie som publicerats i tidskriften Science visar att vilda insekter inte kan ersättas av tama honungsbin och att både vilda insekter och honungsbin behövs för att maximera frukt- och fröbildandet inom jordbruket. Därför har den pågående minskningen av vilda insektsarter i flera jordbrukslandskap troligen negativa konsekvenser för skörden av många grödor.
Forskargruppen drar slutsatsen att det krävs brådskande åtgärder för att bevara och vårda den biologiska mångfalden och tjänsterna som mångfalden levererar i jordbrukslandskapen, och att därmed stärka jordbruksproduktionen på längre sikt.
-Studien är ett slående exempel på hur viktigt det vilda djurlivet är för jordbruksproduktionen. Vi har underskattat värdet av bidragen från nyttoorganismer inom det konventionella jordbruket. Att huvudsakligen förlita sig på en art, honungsbiet, för pollineringen av grödan är dessutom riskabelt om honungsbina skulle minska i antal. Skötseln av nyttodjur och de ekosystemtjänster som de tillhandahåller måste integreras i modernt jordbruk för att säkerställa en framtida hållbar jordbruksproduktion och livsmedelsförsörjning, kommenterar Riccardo Bommarco på SLUs hemsida.
Nu kan du söka till en toppenbra sommarkurs i stadsodling på Stockholms universitet! Kursen behandlar miljö, tillämpad ekologi och planering kring urbana odlingssystem. Stadsodlingens möjligheter och begränsningar diskuteras kopplat till globala miljöutmaningar som klimatförändringar, vattenförsörjning och sinande naturresurser (olja, fosfor). Förutom direkta miljöaspekter förknippade med stadsodling, behandlas folkhälsorelaterade och gestaltningsmässiga aspekter, samt sociala aspekter som gemenskap och användning av offentliga miljöer. Vidare behandlas historiska perspektiv och framtidsperspektiv på matförsörjning och matsäkerhet i en urbaniserad och globaliserad värld. Studiebesök på befintliga stadsodlingar. Praktisk tillämpning av stadsodling.
Hörde på Vetenskapsradion i morse att humlorna dras till blommor inte bara genom doft och färg utan också från den elektriska laddning som blommorna sänder ut. Det är brittiska biologer som kommit fram till detta när de satte i gång små elektriska fält kring blommor med belöning och det visade sig att humlorna snabbare och oftare hittade dit. Fascinerande!
Hela artikeln finns i Science Express: Referens:D Clarke et al “Detection and Learning of Floral Electric Fields by Bumblebees” 21 Februari 2013 Science, DOI: 10.1126/science.1230883
