Är inne i en period av trädgårdsdjupläsning. Det vill säga böcker med temat trädgård-filosofi-psykologi. Just nu läser jag Sue Stuart-Smiths the Well Gardened Mind – Rediscovering Nature in the Modern World (rekommenderas varmt. Författaren, som är psykiatriker och hängiven odlare, skriver personligt insiktsfullt och bra) Hon menar att trädgården är ett mellanrum, en plats mellan verkligheten (vardagen, kontoret och mataffären) och det som finns inuti oss, psyket, eller om man vill själen. Jag tolkar hennes text som att trädgården är dagdrömmarnas, lekarnas och fantasiernas plats. När vi vuxna odlar kliver vi in i en bit av vår barndoms fantasivärld. Fint tycker jag. Jag är också mycket förtjust i tillvarons mellanrum. Fotona jag rotat fram är plåtade på uteplatsen, kolonilotten, i Vasaträdgården och på Naturhistoriska Riksmuseet
