Ekonomiskt välstånd, social trygghet och själsligt välmående genom stadsgrönska och odling.
Ett grönt manifest – en bättre värld om alla var självförsörjande odlare, även i staden. En av mina favoriter i stadodlingens historia är den tyske landskapsarkitekten Leberecht Migge som var verksam under Weimarrepubliken. Han är en mycket intressant person som gjorde mycket för stadsodlingens, skolträdgårdarnas och koloniträdgårdarnas utveckling. 1918 publicerade han en skrift, Jederman Selbstversorger, om att alla borde ges möjlighet att bli självförsörjande, året efter gav han ut ett grönt manifest, Das grüne Manifest.
Leberecht Migge var funktionalist och arbetade med tidens viktiga tyska arkitekter, som Bruno Taut. Han var ingen naturromantiker, utan förstod att industrialismen kommit för att stanna och att städerna skulle fortsätta växa. Han skapade bättre bostäder till städernas växande befolkning, med solljus, grönska – och odlingsmöjligheter. I hans syn på staden var koloniträdgårdarna och småträdgårdar i anslutning till bostaden centrala element. Han ritade små yteffektiva odlingsträdgårdar, Seidlungen, i de nybyggda funktionalistiska förstäderna. Trädgårdarna var också en förlängning av själva bostaden.
Dessa trädgårdar skulle användas till självförsörjning och rekreation, helst skulle de även vara självförsörjande på näring. För detta utvecklade Migge en särskild toalett så att det skulle vara enkelt att gödsla med urin och fekalier. När han ritade en park, la han gärna till koloniträdgårdar i parkens utkant.
Städernas odlingar och trädgårdar var också till för stadsbornas hälsa och själsliga välmående. Ett exempel på detta är en park han ritade för unga soldater som skadats under första världskriget. I grönskan skulle de få ro och möjlighet till rehabilitering (liknande metoder att motverka krigsskador som shell chock dök upp vid samma tid bland annat i Storbritannien). Leberecht Migge anlade skolträdgårdar, som i den lilla staden Worpswede, där han också bodde fram till sin död 1933. I Worpswede bodde många konstnärer, arkitekter och författare, det är en intressant plats som jag gärna skulle besöka, när det nu går…
