Lissabon satsar på Koloniträdgårdar

Smeknamnet på Lissabonbor är alfacinhas – sallad – förr omgärdades Lissabon av odlingar, som producerade det mesta av regionens mat, men odlingarna har försvunnit i takt med stadens expansion. Höghus och köpcentrum byggdes och Lissabonborna förlorade den självklara kontakten med odling. Samtidigt fanns det människor som ville fortsätta att odla och i stadens utkanter ockuperades oanvända ytor och startades illegala odlingar. Många av dessa odlingar drevs och sköttes om av stadens fattiga eller illegala immigranter. Det finns också en lång tradition av att odla illegalt i Lissabon. Förr när människor flyttade från landet in till stan tog de med sig vanan att odla sitt eget gröna, dels för att det var deras passion och vara, dels för att det var ett sätt att dryga ut hushållskassan.

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Det var först för tre, fyra år sedan som Lissabonborna fick möjlighet att odla inne i staden, på legala nystartade odlingslottsområden. De styrande i staden ville dels skapa permanenta legala odlingsområden, dels beredas möjlighet även för de boende inne i stadskärnan att odla sin egen frukt och grönt.

I dag finns det både stadsodlingar av mer kollektiv karaktär – som Horta do Monte i stadsdelen Graca (just nu stängd för renovering) – och mer traditionella koloniträdgårdsområden. Intresset för att odla sin egen mat växer i hela världen och att intresset i för stadsodling ökar i Lissabon är en effekt av detta. Man vill veta vad maten man stoppar i sig innehåller.

Samtidigt är Portugal påverkat av en djup ekonomisk kris som gör att även Lissabonbor främst de ute i förorternas höghusområden måste odla för att få mat på bordet. Här kan lönen ligga på 300 Euro före skatt och pensionerna är låga. Ute i förorterna är krisen påtaglig, det är slitet och solkigt. Stämningen på de illegala odlingslotterna – som är välskötta och prunkar – är avvaktande mot besökare. De illegala odlarna, av vilka många är arbetslösa illegala invandrare, är rädda och vill vara i fred. Det tycks som att kommunens vilja att legalisera odlandet är det inte alla som uppskattar till hundra procent.

Inne i Lissabon odlar man för rekreation, för att det är roligt eller för att man vill leva mer ekologiskt.
– Folk blir mer och mer odlingsintresserade, säger stadsodlaren och kolonisten Louisa Alpalhao, och genom kommunens satsning på odlingslotter är det inte otroligt att de flesta av stadens invånare direkt eller indirekt har kontakt med stadsodling.
Hon tycker att koloniträdgårdsatsningen är lysande, men är orolig för att odlingen kommer att bli lite för likriktad, med strama krav på dagstugornas utformning och liknande.
– Framförallt hoppas jag att stadsodlingarna blir mer än en trend, att det blir ett naturligt inslag i stade.

Hortonomen Graca Ribeiro är den på kommunen som arbetar med odlingslottsprojektet. Hon berättar om stadens arbete med att legalisera och permanenta Lissabons stadsodlingar. Liksom Luisa är hon angelägen om att stadsodlingen ska bli ett permanent inslag i stadsbilden.
– Sedan cirka fyra år tillbaka satsar vi på nya odlingslottsområden. För att fördelningen av dem ska bli så rättvisa som möjligt, lottas odlingslotterna ut bland de som anmält intresse.
I möjligaste mån tar kommunen också hänsyn till närheten till odlingen.
– På våra kolonilotter odlar alla slags människor, unga, gamla, de flesta odlar för att de är intresserade av trädgård och mat, få odlar för att de måste.

För Graca är kolonisatsningen ett sätt att utveckla stadens odlingstradition vidare.
– Vi vill också skapa områden som är mer välordnade, som ser trevliga ut för förbipasserande.
Hon berättar att intresset för att odla i staden är stort, det är många som anmäler sig till utlottningarna.
– När Lissbonborna ser att det går att odla i staden, är det fler som blir nyfikna och vill försöka. För att möta intresset satsar staden vidare.
– Just nu håller vi på att planlägga ett odlingsområde på 6 hektar i en dal.

Odlingsytan på de flesta lotterna är 150 kvadratmeter, men det finns lotter på 80 kvadratmeter också. På lotten får det finnas stugor av typen dagstuga eller mindre förråd.
– Här i Lissabon kan vi odla året om och avkastningen ger ett bra tillskott till hushållskassan, även om de flesta inne i staden odlar för att de vill leva mer ekologiskt och för rekreation.

Stötestenen hittills är bevattningen. I Lissabonvärmen går det åt mycket. Kolonisterna betalar ett lågt arrende, men vattnet ingår inte utan kommer till som en extrakostnad beroende på hur vattenfrågan löses.

Odlingslotten mitt i staden

Kolonilotterna vid Moseo do Tjaje ligger i ett hörn av en botanisk trädgård. Detta är den första av kommunens nyanlagda områded och här odlar både trädgårdens egen trädgårdsmästare och ett antal kolonister. Odlingen ligger i en sluttning med stekande sol.

Rosa Mamedes odlingslott ligger i foten av ett träd, hon har haft sin lott i ett halvår, så det är första sommaren och hon provar sig fram: sallat, kål av olika slag, gurkor, jordgubbar, tomater och physalis.
– Och här, säger hon och lyfter på några myntakvistar, här odlar jag persilja, en av mina absoluta favoriter. Eftersom persiljan är känslig för all sol, har jag valt att odla den under andra, tåligare kryddörter. Det funkar bra.
Hon bjuder på solvarma jordgubbar och physalis som smakar ljuvligt.

Rosa berättar att hon hyr lotten för en symbolisk summa av staden och har ett kontrakt som löper på tre år. Vattnet här är, till skillnad från de flesta andra koloniföreningar i staden, gratis.
– Enda nackdelen här är att vi bara kan vara här under de tider då museet och parken har öppet…

– Det här är mitt paradis, säger Rosa, som till yrket är läkare, här tillbringar jag all min fritid. Ibland kommer min 23-åriga dotter, som också är läkare, hit och hjälper till.
Hon håller på att gräva en bevattningskanal i jorden, ner till några bönor som inte riktigt vill ta sig. Hon skakar på huvudet och suckar, hon har prövat alla möjliga metoder, så rycker hon på axlarna och låter vattnet rinna ner i den lilla kanalen.

Lite längre ner håller Alvaro Gonzales och Catarina Guerreiro på att rensa ogräs. Deras odlingslott ligger i flera nivåer, högst upp mot en mur växer bönor och xxx. Alvaro och Catarina är intresserade av matlagning så de väljer att odla sådant som de tycker om att äta. Förutom den här lotten har de ytterligare en odlingslott närmare hemmet, några tunnelbanestationer bort.
– Intresset för att odla i staden bara ökar, säger Alvaro, det är bra att kommunen ordnar nya platser att odla på. Detta är den första av kolonilotterna som staden anlade och lottade ut odlingsplatser till.
-Men trots att staden försöker möta intresset och anlägger nytt så är det svårt att få en odlingslott, säger Catarina.
Bägge tycker de att det är bra att det inte kostar mycket att hyra en lott, bara 80 Euro om året, det gör att alla har råd.

– Jag tycker också om att inriktningen på det här området är ekologisk, fortsätter Catarina, vi har ju också en trädgårdsmästare här som vi kan fråga om våra grödor angrips av skadedjur.

En annan av stadens aktiva odlare är Louisa Alpaxxx som startat Hortas de Lisboa. Louisa studerar till arkitekt i London och pendlar mellan London och Lissabon.

– Jag ser stadsodling som ett sätt att aktivera döda oanvända platser i staden. Odling för också samman människor oavsett klass- och etisk bakgrund. Odling är ett sätt att ordlöst dela på det man skördar, man förmedlar också en massa kunskap till varandra – till människor man kanske aldrig skulle prata med om det inte var för odlandet!

Louisa flyttade tillbaks till Lissabon 2011 vid en tidpunkt då Lissabons kommun nyligen börjat skissa på sin stadsodlingsplan med odlingslotter spridda över hela stan.
– Idéerna om att etablera odlingslottsområden var i mycket sprungna ur den ekonomiska krisen, förklarar Louisa, man blev mer och mer medveten om betydelsen av att odla mat.
Lissabonborna skulle erbjudas möjlighet att kunna försörja sig på egenodlat eller närodlat.
– Det är väldigt roligt att ha varit med att starta en landsomfattande odlingstrend, vilket är väldigt roligt, säger Louisa.

Louisa har en kolonilott, där hon odlar ekologiskt. Eftersom Lissabonklimatet är sådant att man odlar året runt och Louisa bor i London ibland, hjälper hennes föräldrar henne med lotten.
– Mina föräldrar har blivit inspirerade till att odla via mig, så när kommunen startade ett lotteri för att fördela lotter i ett nytt område nära dem, ansökte de och fick en lott. Nu har de två och är väldigt glada.

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

Lissabon @Ulrika Flodin Furås

.