Björn odlar bananer och papaya

banan akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

banan akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

papaya akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

papaya akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

papaya akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

papaya akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

banan akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

banan akvaponiskt odlad ©Ulrika Flodin Furås

Odla bananer i Stockholm? Går det? Kan man skörda papaya i Sverige?

Ja, Björn Oliviusson kan. I ett växthus med fyra meter i tak odlar han tropiska växter, förutom kanarisk banan och papaya även till exempel vanilj och kakao. Istället för jord står plantorna i grus. Näringsrikt vatten porlar fram mellan småstenarna.
– Detta är det mest ekologiska växthus du kan hitta, säger Björn, vattnet är från början regnvatten som vi samlat från växthustaket och ner i en stor fiskbassäng.
Dagligen fylls tio procent av vattnet på med nytt regnvatten som ersättning för det som dunstat bort. Resterade silas och renas på sin färd genom gruset, där små bakterier brutet ner näringen från fiskgödslet i vattnet åt växterna.
– Växterna är planterade i vanligt singel, som är särskilt bra eftersom det inte släpper ifrån sig någon lera. Gruset ger också en bra fästyta år bakterien.

I hela vattensystemet brukas cirka 17 kubik vatten per år, motsvarande konventionell odling förbrukar mångdubbelt, 170-180 kubik årligen. Det låter som magi.

Växtnäringen från fiskarna ger plantorna tillräckligt – växthuset dignar av frodiga gröna plantor, varav många är Björns favoriter, förstår man när han visar runt. Den absoluta favoriten är nog kakaoplantorna, tätt följda av avocadon från Madeira, bananträden och papayan (två sorter).
– Passionsfrukten har blivit väldigt vildvuxen och måste ansas…
Den växer högt och ymnigt. Är svårnådda när det är dags hjälpa till med pollinergingen eftersom passionsfrukten inte är självpollinerande.

Växthuset är ganska förskonat från skadedjur och sjukdomar. Dyker något upp bekämpas de biologiskt. Här och var syns ferromonfällor i träden, till för att förvilla flygande paringssugna skadegörare. För några år sedan odlade Björn tomat i växthuset, tomaterna krävde mycket skötsel och drabbades av sjukdomar och skadegörare.
– Tvärtom med bananerna, som bara kräver några få arbetstimmar och som är förskonade från ohyra.

I år har han fått två klasar bananer om dryga 25 kilo eller 145 bananer vardera.
– Det är i paritet med avkastningen på en bananplanta på Madeira, säger han nöjt, låt vara att själva odlingen behöver längre tid på sig här.
Ett bananträd växer från liten planta till fyra meter på fyra månader här i växthuset. Sedan en mars har en liten papayaplanta hunnit bli två meter.

– Vintertid har vi ledlampor som växtbelysning. Hela belysningsystemet kyls också ner av vattenledningarna.

Fiskbassängen är utformad som en skogstjärn, mörk och ogenomtränglig för människors ögon, utformad så att fiskarna, Niltelapia, drygt 100 stycken, inte ska bli stressade. Och de ser ut att trivas, beter sig som ett gäng abborrar i en insjö. På vintern slaktas de vuxna fiskarna och ersätts med nya.

Kanske är Björns växthusmodell en av svaren på framtidens matförsörning. Hans växthus är i en del KTH-forskning och i en annan del också en bit av verksamheten på Berga Naturbruksgymnasium.

Björn med favoriten kaffeplanta ©Ulrika Flodin Furås

Björn med favoriten kaffeplanta ©Ulrika Flodin Furås