Svartkål och Linnétagetes

Älskar dessa två, svartkål (eller palmkål) ’Lacinato’ och Linnétagetes. Kålen ser ut lite som Shivas tycker jag. Dom står lixom bara där och är snygga både i värme å torka och kallt å blött. Kålen har oxå sluppit skadegörare denna sommar. Peppar peppar 🌞 Two of my absolute favourites in the renaissance kitchen garden at the Vasa museum. Kale ’Lacinato’ and tagetes.
Svartkål och Linnétagetes i Vasaträdgården

Nyckelpigelarv

Förbereder Odla staden inför Tusen trädgårdar på söndag och hittade massor med nyckelpigelarver. En nyckelpigelarv kravlade runt på en kardvädd. Så nöjd. Superbra biologisk bekämpning, en larv äter cirka hundra bladlöss om dagen 🙂

Spår i snön

Oooooppppss! Några fyrbentingar hann före. Nu blir det inga grönkålschips på ett tag. Spår i snön kan vara rättså avslöjande. Hm, i den kalla snöiga vintern tycker jag ändå att det är hyfsat ok att parkens kaniner eller harar (vilka gourméer!) kommer och äter lite. Men det får inte bli en vana!
tempImageForSave

tempImageForSave

tempImageForSave

Novembersolen på Naturhistoriska

Vi gjorde det sista inför vintern i odlingarna medan Novebmersolen på Naturhistoriska sken. Vitlöken är i jorden och löv lagda ovanpå. De sista vårlökarna satta. Eftersom vi upptäckt sork – både vattensork och åkersork gjorde vi oxå det så otrevligt som möjligt för dem. Inga fler gnagda rötter och stammar tack.Vitlök kring de unga träden, tog bort täckmaterial en ganska lång bit runtom, istället kommer vi lägga träflis där, det gillar de inte. Sorkskrämma är ditsatt. Nästa steg är tegelkross i jorden plus sorknät i jorden runtom träden…
Och mitt i alltihopa, trots minusgrader och frost fortsätter Linnétagetesen att blomma, man kan inte bli annat än glad. På morgonen berättade jag också om Odla staden-utställningen och odlingen för ett gäng pedagoger på Naturrum runt om i landet som var på inspirationsdag på museet. Väldigt roligt 🙂

IMG_6122

IMG_6123

IMG_6124

Tidningen Koloniträdgården

Nästa år fyller Tidningen Koloniträdgården jag är redaktör för 100 år, första numret av Koloniträdgården kom ut i april 1918. Några nummer har kommit bort genom flyttar etcetera, men i går kom en kolonist förbi med några nummer som hon hittat i sin kolonistuga. Underbart att bläddra i dessa gamla tidningar. Jag håller på att fördjupa mig i (koloni)odlingens historia och funderar över alla dessa gifter man hade i odlingarna, som annonsens zinkarsenat, ett bekämpningsmedel som innehöll arsenik! Och visst visste man hur giftigt det var, men man använde det ändå. Såhär står det i en skrift som vänder sig till trädgårdsrådgivare: ”växter med ätliga frukter, alltså fruktträd, bärväxter m. m., få ej behandlas under blomningen – detta för att undvika förgiftning av bin – och ej heller under de sista 30 dagarna före skörden. Växter med andra ätliga ovanjordiska delar, i. ex. sallat, spenat, kål o. s. v., få icke alls behandlas, om de ätliga delarna därvid kunna träffas direkt av vätskan eller pudret. Man får ej heller arsenikbehandla träd och buskar i närheten av sådana växter, såvitt ej dessa hållas väl övertäckta under behandlingen. Arsenikbehandling av t. ex. blomkål eller av träd och buskar i dess närhet får sålunda ej ske sedan blomhuvudet börjat utvecklas. Rörande foderväxterna gäller att de ej få behandlas senare än 30 dagar före skörd eller avbetning.” Hu!

IMG_5888

Jordgubbar och vitlök

Det börjar ta sig i vår grannodling på Zinken, jordgubbar och vitlök trivs ihop, lök och jordgubbar är klassiska tillsammans. Lök, särskilt vitlök skyddar, mot kvalster tex och sniglar. Min farmor satte vitlök överallt i köksträdgården. Stora allium, den sort som används som prydnad, sägs skydda mot vattensork de rackarna som främst vintertid käkar upp trädens rötter. Här på Zinken odlar vi oxå i växelbruk, så att främst potatis och kål odlas på olika platser varje år. Odlar man på samma ställe år från år finns risk att de besvärliga svampsjukdomarna potatisbladmögel och klumprotsjuka får fäste. Dess sporer övervintrar i jorden. Om man odlar på olika ställen, finns ingen värdväxt att leva i när våren kommer. IMG_3826

IMG_3828

Naturhistoriska Odla staden

Nu i sommar gör jag inlägg på Naturhistoriska riksmuseets Facebooksida. En ära att få representera en sådan gedigen institution. Denna vecka skriver jag om ringblommor.
image
Förra veckan om vattenbarer till humlorna
image

Form follows function

Gurkört ©Ulrika Flodin Furås

Gurkört ©Ulrika Flodin Furås

Inom arkitekturen används ofta begreppet form follows function, som myntades under slutet av 1800-talet av den amerikanske arkitekten Louis Sullivan i en tid då formidealen började bryta sig loss från den överlastade jugendstilen. Form follows function tycker jag också kan användas när man skapar odlingar – jag tänker alltid i kretslopp – vilka växter ger näring till jorden? Vilka växter håller undan skadegörarna? Vilka drar till sig pollinerare? Och så vidare. Det är knappast så att mina odlingar är funktionalistiskt strama! Mer så att de är proppfulla av plantor, som trängs, men som också hjälper varandra. Kryddtagetes vars doft skrämmer bort en del av skadegörarna, klövern som ger kväve till jorden som andra växter kommer ha nytta av nästa år. Eller som ovan, den vackra gurkörten – som likt klöver är en bra gröngödslingsväxt och vars blommor inte bara gillas av pollinerarna utan som också kan ätas och är supervackra i sallader och som tårtdekoration.

Samodlingen är också en del i detta, när man odlar växter som klarar att växa tätt tillsammans – perfekt när man bara har en liten yta att odla på. Plantera grönsaker som är skördeklara olika tider på säsongen: spenat (tidig skörd) och mangold (sen skörd) till exempel. Eller växter som växer på olika höjd: majs-bönor-squash eller växter som har ytliga respektive djupa rotsystem, till exempel äppelträd och jordgubbar eller sallat.

Form follows function alltså – där varje växt i rabatten eller köksträdgården har sin funktion. Så vackert! Så enkelt!